Norge är ett land som Sverige delar många likheter med och språket är ett av dem. För ungefär 1500 år sedan talade de skandinaviska länderna urnordiska, men som sedan kom att delas upp till två språk: västnordiska som då blev norska och östnordiska som blev danska och svenska. När de skandinaviska språken blev till, lånade dem ord från varandra och det är därför det talade språken svenska och norska är lika och vi lätt kan konversera med varandra. Trots att man har lånat ord behöver det inte betyda att dem har samma betydelse. Vanliga ord som man bör se upp för när man pratar med en norsktalande person kan vara: rolig som på svenska betyder skämtsam eller kul, men som på norska betyder lugn. Eller rar som vi i Sverige syftar på att en person är trevlig och söt, men som på norska visar raka motsatsen och betyder konstig.
En ytterligare skillnad som vi kan se i det skrivna språket är deras alfabet där dem skriver Æ Ø Å. istället för Å,Ä,Ö. Notera dock att Å kommer sist istället för Ø, detta pga. att Å var egentligen från början AA i de äldre alfabetet, det diskuterades om den nya bokstaven skulle komma före A eller sist efter Ø.
Vidare använder sig inte det norska språket av bokstäverna c, q, w, x och z, till exempel så skriver man i Norge centrum med s: sentrum och kex byter man ut x mot ks: keks. Förekommer dessa bokstäver är det pga. att dem är från låneord eller i namn. Det norska skriftspråket till skillnad från det svenska använder inte heller ck, den svenska stavningen av icke blir alltså på norska ikke eller tack blir istället takk.
Klicka på länken nedan för att ta del av norskans två officiella skriftspråk, bokmål och nynorsk.
För mer information om det norska språket, finner du länkar nedan.
Nathalie Nilsson
Kommentera