Den främsta anledningen till att det är någorlunda lätt att förstå danskan beror på att vi i både Sverige och Danmark har haft en liknande språkutveckling. Våra språk har liknande ordförråd, ordföljd och ordböjning. Den största uppenbara skillnaden är våra olika sätt att skriva Ä och Ö. I danskan skriver man som i det norska alfabetet Æ, Ø. I äldre danska och norska skrev man även Å-ljudet som dubbel-A. Ord som på stavades därför förr i danskan som paa.
I en löpande dansk text kan upp till cirka 90% av orden ganska lätt kännas igen. Något man dock måste vara på sin vakt med är så kallade lömska likheter, ord som liknar svenska ord men har en helt annan betydelse. Till exempel danskans ”frokost" som motsvarar svenskans ”lunch”. Så även om vi kan få en övergripande förståelse för en dansk text kan det vara bra att ha ett danskt ordlexikon tillhanda om man vill ha full insikt.
Ordföljden i danska och svenska är som sagt i stort sett liknande. Även om det finns vissa olikheter så brukar detta inte påverka våran förståelse av texter i någon större utsträckning. Det kan dock vara på sin plats att lyfta några av de vanligaste skillnaderna. Danskan har en tendens att placera betonade verbpartiklar efter objektet medan vi i svenskan placerar det före; ”sætta glasset ned” jämfört med svenskans ”sätta ned glaset”. Tvärtom gör de med negationer i relation till infinitivmärket att; ”de har valgt ikke at komme". Jämfört med svenskans ”de har valt att inte komma”. En tredje olikhet från svenskan är att danskan väljer att inte ha bestämd form på substantivet om det finns en bestämd fristående artikel. De säger till exempel ”manden" (mannen) men ”den mand" (den mannen).
Vad gäller ordböjningen är svenskan och danskan till stora delar lika. Skillnaderna ligger främst i olikheter av vilka ord som är en- och ett-ord och i böjningsändelserna. I svenskan använder vi oss av många olika vokaler när vi böjer ord; pojke - pojkar, kyrka - kyrkor, sova - sovit, bred - breda. I danskan använder man sig endast av vokalen e när man böjer ord, dreng - drenge, kirke - kirker, sove - sovet, bred - brede.
Pär Skoglund
Kommentera